Idag, eller ja om vi ska vara petiga så igår, kom Ciccan hem. Lyckan att se henne var underbar. När jag stod på perrongen omgiven med några av de underbaraste personerna i världen tänkte jag bara på hur lycklig jag är för att ha de i mitt liv. För att vi alla är samlade.
---
Idag/igår var även en sorgens dag. Det är var ett år sen Gustaf mördades. Det finns inga ord att beskriva det mer än att jag hoppas aldrig att en vän blir mördad igen. Satt och kollade på Tåssjö-bilderna, så enkelt livet var då, tänk om vi visste vad som senare skulle ske. Gustaf, jag hoppas att du har det bra var du än är.